Tankar från SBWF

Får nog ta och plita ner det jag tänkte skriva om mässan så det inte faller i glömska. Känner mig aningen förvirrad.. och med alla ölbloggare det finns nu för tiden får man ju värsta pressen att skriva något.

Kan väl börja med att säga att jag var där torsdagen och fredagen första helgen.
Det var ett riktigt bra drag att gå två dagar. Slapp känna pressen man annars hade känt, att behöva testa det ena efter det andra häftiga ölet. Och sen känna av alkoholen alldeles för snabbt, samtidigt som man i villervallan skulle missa en del roligt.

Nu var det alldeles lagom. Nästan så att jag vid halv åtta-tiden på fredagen kände mig aningen "less". Då hade jag i princip testat det jag ville, och så började man känna av betonggolvet - det fanns inte mycket sittplatser om man säger så. Förstår inte hur alla utställare pallar stå i tre dagar i sträck, de gör det väldigt bra - och för vår skull!

Min taktik var iallafall att inleda varje dag hyfsat lugnt, med någon lagom humlad pale ale som man skulle kunna ge en ärlig chans, istället för att ta den senare på kvällen när ens smaklökar fått nog. När jag nu sitter här och funderar, så kommer jag inte på vad som blev kvällens första öl. Min vapendragare Weine var med mig i princip hela torsdagen, han kanske kan påminna mig.
Men ganska snart stod vi iallafall och särskådade den underbara gott & blandat-påse i form av de färgglada ölflaskor som stod på Oliver Twist's bardisk. Det är verkligen grymt att vi har en snubbe som Jugge som tar hem sådana godsaker, och förhoppningsvis kan det bli en del som utökas till det vanliga sortimentet Great Brands tar hem framöver. Ni får hålla utkik på deras hemsida.

Efter att inte stått där särskilt länge ser jag en kille till vänster om mig som jag direkt känner: "Nämen, det är ju du!". Double Bastard! Ölbloggarvärldens kanske mest efterlängtade comeback häromdagen? Hursomhelst en riktigt trevlig snubbe, och det är nog inte många som kan slå honom på fingrarna gällande ölkunskaper. Precis som en annan otroligt kunnig ölsnubbe - Rick Gordon, Svenska Ölfrämjandets nye ordförande - så är han otroligt ödmjuk i sin framtoning, alltid villig att lyssna på andras åsikter & tankar istället för att lägga fram sina egna och säkert mer korrekta "facit". Såna personer kan man inte låta bli att imponeras av.

Åter till mässan. Vi testade både det ena och det andra, och som jag kanske redan skrivit var Odell IPA och Lagunitas Little Sumpin Sumpin Ale riktigt bra. Snackade lite med Jugge och hans trevliga kollegor och fick höra om lite kommande planer och importer.

Monks Café blev nästa anhalt. Hade siktat in mig på att testa Three Floyd's Alpha King och det var skoj att testa den. Ovanligt besk för att vara en pale ale, men mycket av aromen och smaken kände man nog inte då Monks kyl nog var kallast på mässan, skulle gissa på 4-5 grader. Enligt deras trevlige och självutnämnde "ölansvarig" Anders gick det bara att på och av på kylskåpen.
I år hade ju Stockholm Beer den stora fördelen att de hade kupor som ölprovarglas vilket gav oss en möjlighet att värma ölen, men det tar ju sin lilla tid, så tyvärr dracks nog en del öl lite för kall hos Monks.
Det blev en del gott ändå: Racer 5, de Molen Amarillo, de Molen Hel & Verdoemnis, Decadent IIPA, Founders Breakfast stout med en hel del flera. Höjdpunkten var nog ändå när jag Weine och Double Bastard delade på Three Floyd's Dreadnaught!


I Brewery International's monter stod Johan från femkommanoll.tv och slet häcken av sig i dagarna två. Han delade ut flaskor till höger och vänster, och visst är det otroligt roligt att de plockat in öl från Victory Brewing Company; deras pilsner, Hopdevil och Storm King finns vad jag förstår att privatimportera nu. Johan skulle lobba för Hop Wallop som i mitt tycke är en okej och trevlig dubbel-IPA. Tyvärr var Hopdevil ganska trött och maltigt karamellig utan någon vidare humleprofil. Storm King är grymt god, iallafall de flaskor jag fått hem från UtoBeer i London, men denna version var kanske aningen färskare för den var lite mer spretig, men den blir nog fin den.

Brill & Co hade som vanligt en hel del Dugges på fat vilket inte är helt fel. Mikael själv var även där och gav lite information angående kommande brygder och även lite om BA Vasagatans Rail Ale. En lite snällare APA-variant som säkert går att introducera nya inom ölvärlden med.

På Brill & Co skötte sig Marc och Jonas utomordentligt och kunde presentera några nyheter bland sin repertoar, däribland Founders Double Trouble IPA. De var starkt ackompanjerade av Fredrik och Andreas från Humle & Malt, som vi slog följe med en stor del av torsdagen.
Hop-15 har de även fått in en ny färsk laddning av på Brill så den grapefruktsugne humleknarkaren kan härmed lägga in en beställning.
Här dracks BORIS the Crusher (ekfatslagrad), Older Viscosity (Port Brewing) och lite annat gott.

Vid WickedWine-montern snackade jag en del med Martin innan Ola och Micke kände igen mig. Det blev en del smakprover på Schwarz bier från Flying Dog, och några öl från Ölvisholt. Chico IPA var tyvärr inte samma grej som ifjol då den var ditflugen strax innan mässan. Och den där vinnarölen de som sålt mest Sierra Nevada i Europa fått brygga var ju verkligen en tråkig historia. Hursomhelst är WickedWine ett gäng trevliga snubbar som precis landat Aphrodisiaque från Dieu du Ciel - testa den till helgen eller släng in en privatimport på den - det har jag gjort!

Jag känner egentligen till ganska lite om Galatea's produkter, men har mailat med Zoi några gånger och hon visade sig vara precis lika trevlig "på riktigt". Energisk och hjälpsam! De kommer ta in lite öl från USA framöver, bland annat från Terrapin och ett annat bryggeri jag i nuläget inte kommer på. Hon bjöd hursomhelst på lite små godsaker, däribland en Westmalle-ost som var ljuvlig!
Jag misstänker att jag och min kompis Natan var de enda som drack Arboga 10.2% på ölmässan? Jo, men visst gjorde vi det. När vi skrattande frågade varför de hade ett dussin sådana burkar i kylen så var vi ju tvungna att prova några cl, och Zoi menade att det faktiskt inte är någon dålig brygd: den hade ju "sötman, styrkan" osv.. Mjo, men det är väl kanske precis det som är så hemskt? ;)

Vad mer finns det att säga? Har redan nämnt att Oppigårds 7th Anniversary var en grymt färsk och god humlestinn öl som ni förmodligen får svårt att hitta helg nr 2.
Nils Oscar hade en ganska trevlig upphottad amerikansk variant av IPA: Hop Yard IPA. Trevlig doft, helt okej smak. Testar gärna igen.

Torsdagskvällen avslutades med ett par taxibilar som tog diverse ölbloggare med sällskap till Akkurat där de flesta valde att dela någon form av gueze, själv fastnade jag framför en Darkstar Hophead real ale på 3.8% framför baren med en trevlig ölentusiast vid namn Krister, som drack nån slags real-ale-liknande tysk öl som bara tillverkas i en viss del av Tyskland. Jag är ledsen Krister/Christer men jag kan inte redogöra för din förklaring vad det var, men det var gott och något jag måste hålla utkik efter igen på Akkurat.
Det beställdes in musslor till ett helt kompani så ett evigt sörplande blev det mot slutet, riktigt trevligt och gott. Ska lätt beställa musslor nästa gång jag hamnar på Akkurat.

Nu har jag skrivit världshistoriens längsta inlägg, förvånar mig om ingen orkar ta sig genom det över huvudtaget, men jag orkar inte dela upp det i flera delar.

Mässans minus får livebandet som vanligt. Det är helt sjukt vad det förstör. Man kan inte längre prata med utställarna utan att det känns som att man är full å bara står och skriker i allt oväsen, och resultatet blir att man knappt kan prata dagen efter.

Får avslutningsvis rikta ett stort tack till alla trevliga människor man träffade under mässan: inga nämnda, inga glömda..
Extra tack till Jugge, CC, Anders på OT, Marc, Jonas, Fredrik, Andreas på Brill, Martin, Micke, Ola på Wicked Wine, Björn på Oppigårds, Zoi på Galatea och Johan på Brewery International för alla smakprover ni gav oss!
Press 2009 is the shit!?