Lovade berätta mer om Prag-resan, men var ska jag börja?
Vi får ta det i den ordning vi upplevde det.
Efter att ha installerat oss på hotellet så kurrade magarna och det var dags för lunch.
Vårat hotell låg vid
Václavské náměstí och på en paralellgata ligger Restaurangen Novoměstský Pivovar. De brygger sitt eget öl där, ett ljust och ett mörkt och det går att köpa med sig både ölflaskor, glas, t-shirtar och annat jox därifrån. Stället består av en massa olika rum och katakomber som ringlar sig någon våning ned, med målade motiv på väggarna.
Så det blir lite av en ny upplevelse varje gång man går dit då risken att man får sitta vid samma bord är relativt liten. Maten är typisk tjeckisk, och det är ett ganska välbesökt turistställe. Som jag minns det var ölen godare förra gången vi var där, tyckte att den ljusa ölen hade ganska mycket jäst-toner som jag inte uppskattade särskilt mycket. Dock ett helt okej ställe att ta sig en tjeckisk matbit på. För våran del blev det gulasch, även om den var lite smaklös.
Då resan i sig inte var någon dedikerad ölresa så gjorde vi lite andra saker som åkte häst & vagn, något min fru tjatat om de tidigare tre gångerna vi varit i Prag men inte gjort. Käkade god mat på ett par bra restauranger, drack dry martini cocktails mm. Här fick iallafall jag lära mig att man ska säga att man vill ha en dry martini COCKTAIL om man vill ha den där James Bond-drinken i det klassiska cocktail-glaset med oliven. Annars fick man bara den för sig smått vidriga Dry Martini-vermouthen.
Åter till ölen!
Hade av flera personer fått berättat för mig att den bästa ölen i Prag, den dricker man uppe på Klosterbryggeriet Strahov - Klasterni Pivovar. Sagt och gjort, efter en fin trerätters lunch (Sunday roast) på Mlynec så tog vi apostlahästarna över Karlsbron och fortsatte sedan uppför en ganska lång backe. Till vänster om oss hade vi en vingård, och längst upp låg klostergården, klostret, och bryggeripuben.
Det fanns dessutom ännu en restaurang bredvid klosterpuben som verkar drivas i något annat regi, där ekade det dock tomt medans bryggeripuben var i det närmaste fullt.
Jag stack dock in näsan och kikade runt lite, det var ganska häftiga valv och i en kyl bredvid ingången fanns det lite microbrygd öl - bland annat en öl jag skulle få stifta bekantskap med lite senare - Matuska.
Klasterni Strahov hade fyra olika öl på fat när vi var där; en IPA, en weissbier, en amber och en svart öl - den sista minns jag ärligt talat inte om det var en svart lager eller en porter?
Testade alla och det var trevligt att dricka superfärsk IPA i ett land som annars bara serverar ljus pilsner. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg var ölen bra mycket godare på fat och på plats, än på flaskorna vi köpte hem. Veteölen var väldigt läskande den med, men den som kanske gjorde mest intryck på mig var den svarta torra ölen.
Den svarta lagern (?) påminde om en riktigt torrhumlad porter, typ som Black Rocket Porter som släpptes av WickedWine och Stefan Gustafsson för nåt år sedan. Riktigt god var den iaf! Inte alls den sötsliskiga smaken som man ofta kan finna i öl från länder som Tjeckien, Polen mfl.
Hade innan blivit varnad om att personalen kunde vara otrevlig och att det kunde ta tid att få beställa, men av det upplevde vi inget. De var smidiga, snabba och bjöd till och med på en del skämt! Så detta ställe rekommenderar jag att man tar sig till, ta gärna den om än mödosamma promenaden och njut av utsikten! Vi tog sedan en taxi hem, det kostar nämligen knappt någonting att åka taxi i Prag.
Det sista ölstället jag tänker berätta om är Prague Beer Museum. Hade inte hört talas om det innan, ända till Sven Nilsson från Ölfrämjandet i Göteborg tipsade om det någon dag innan jag skulle åka.
Då detta som sagt inte var tänkt som någon direkt öl-resa så hade jag släppt tanken på att leta reda på stället, så döm då av min förvåning då vi näst sista dagen helt plötsligt och riktigt slumpmässigt går förbi stället på en i övrig helt anpråkslös gata!
Kikade in snabbt och såg 30 kranar med microbrygd tjeckisk öl, varav tre India Pale Ale's!
Bestämde oss för att gå tillbaka så fort vi fått i oss lite lunch, vilken intogs på en sunkig innergård till nån random kvarterskrog. Riktigt dålig mat faktiskt. Så är det i Prag, du kan få så otroligt dålig mat - samtidigt som det finns några riktiga diamanter bara du känner till dom!
Prague Beer Museum har varit öppet drygt ett år. Vi tänkte inte bli sittande så länge utan beställde in de tre iporna för att testa dom. Bartendern var som de flesta andra i Prag, ingen stjärna på engelska så det gick inte att fråga så mycket om ölen. Men jag fick en känsla av att man inte använt så oerhört mycket amerikansk humle i sina India Pale Ale's. De var inte sådär wow, och hade kanske en lite annorlunda biton som man inte riktigt är van vid. Inhemsk humle? Vet ej.
Det jag vet var att den klart bästa av de vi drack var
Matuska IPA, det är tydligen ett far & son-projekt av familjen Matuska, de räknas som de bästa microbryggarna i Tjeckien.
De andra var husölet
Real Deal IPA och
Samurai IPA.
Åker man till Prag tycker jag absolut man ska kolla upp det här stället lite noggrannare och testa lite mer öl. Frågade efter någon fruktöl, tänkte att det kanske gick att få tag i en god kriek men det jag fick upphällt i glaset var en bärnstensfärgad öl som doftade söta körsbär. Ingen angenäm smakupplevelse kan jag säga direkt. Men frugan kanske hade uppskattat den?
Måste avslutningsvis bara nämna något som ni inte får missa om ni ska till Prag.
Jag hade innan resan kollat upp några restauranger via sajten
www.tripadvisor.se.
Vi blev så oerhört förtjusta i en restaurang som hette
Artisan Restaurant som ligger på "Lillsidan" i Prag. Grymt mysig och småromantisk kvarterskrog med vänliga serviceinriktade kypare, härliga viner och underbara maträtter. Köket är fransk/italiensk-inspirerat.
Vi blev så imponerade av maten att vi gick dit tre (!) gånger. Favoriten för oss blev skaldjurs & saffransrisotto till förrätt, och något som hette 'hanger steak' (med karamelliserad schalottenlök) till varmrätt.
Köttet serverades medium rare och det smälte i munnen. Hade aldrig hört talas om detta kött, men kyparen försökte förklara att det "typ" var magen på oxen.
Okej, det lät ju mindre bra. Men efter att ha googlat på det hemmavid så visar det sig att det är en jättemör muskel som är ganska svår att få tag på i Sverige. Går ofta under namnet slaktarbiff, för att slaktaren behöll den möra lilla biten för sig själv hellre än att sälja den.
Läs mer om det här.
Nu är vi dock ganska nöjda med Prag efter att ha varit där en fjärde gång. Det dröjer nog ett par år innan vi återkommer, och då blir det förmodligen en repris på de flesta nämnda ställen.
